Hörneå bys hemsida www.becken.se
Håknäsmördaren talar
Ja - Håknäsmördaren talar till läsaren. I detta fall talar han till undertecknad Skribent som just läst ut boken om "Håknäsmördaren på Långholmen". Det är egentligen författaren Gunnar Sjöberg som ger ord till sin egen farmors far - mördaren och kolaren Erik Axel Mikaelsson. I en nylig artikel på Becken-Webben berättades om boken om Håknäsmördaren, vilken inkluderade lite korrespondens som Gunnar Sjöberg haft med Redaktionen.
Bild 1. Erik Axel Mikaelsson inte bara talar till läsaren - han tittar på läsaren via detta foto från tiden strax innan rånmordet 1885. Till höger ses makan Margareta. Foto ur boken "Håknäsmördaren på Långholmen".
I den förra artikeln utlovades en recension efter att Redaktör Lena Lindholm köpt och läst boken. En sådan recension inväntas fortfarande, efter att Redaktören läst boken intensivt. Kanske kommer en recension? Berättelsen löper över ca 360 sidor varav drygt hälften handlar om dåtidens fängelse Långholmen och dess kriminalvård.
Efter att Redaktör Lindholm läste boken övertogs den av Skribenten, en genomläsning som ligger till grund denna artikel. I mån det kan kallas en recension eller en betraktelse må vara osagt. Skribentens tanke var att skriva medan detaljer var kvar i minnet - ofta ett ganska kort tidsfönster men i detta fall längre då bokens innehåll är starkt.
---oooOOOooo---
En boktitel som inleder med ordet "Håknäsmördare" förväntas berätta något dramatiskt och hårdfört. Så är den korta inledningen fram till dess att en blykula lämnar Erik Axel Mikaelssons gevär och sliter sönder hjärtat på postbudet Lovisa Näslund, rånmördad på lönekassan till Håknässågens arbetare. Mordet sker en sensommardag 1885, ett riktigt skamligt brott. Rättvisan klarades upp tämligen fort, detta då mördaren varit alkoholpåverkad och oförsiktigt klumpig. Erik Axel Mikaelsson döms till döden men benådas av kung Oscar II till livstids fängelse på Långholmen.
Detta var den korta och dramatiska inledning, som följs av berättelsen om en ångerfull och känslosam Erik Axel Mikaelsson under tiden som fånge i drygt 25 år. Fru Margareta och de fem barnen lämnades åt sina öden, även det en tragedi som boken berättar om. Livet som maka och barn till en mördare är dock något som Margareta känner mer än väl då hennes egen far var en mördare i byn Stavsjöholm, om än ej dömd.
Margareta tvingades sälja familjens torp Gröningen i skogen söder om Strömsör. Hon flyttar hem till Stavsjöholm med barnen, som en stigmatiserad spillra av den tidigare familjen.
Margareta dör innan Erik Axel Mikaelsson släpps år 1911, benådad på grund av cancer i magen. Han söker sig hem till en av döttrarna som byggt upp sitt liv på sågverksön Norrbyskär. Sågverket var ett av Frans Kempes industriprojekt, ett mönstersamhälle av arbetarelit. Att återkomma till livet utanför Långholmen var en utmaning för Erik Axel Mikaelsson, fortsatt stämplad som mördare. Erik Axel Mikaelsson avlider senvintern 1912 efter 166 dagar i frihet.
Gunnar Sjöbergs bok kan ses ur olika vinklar. En del händelser är naturligtvis uppdiktade medan annat är återskapat av brev och handlingar kring brott och straff. Därtill innehåller boken en hel del historisk fakta kring Långholmen och dåtidens rättsväsende, allt sammanvägt till en intressant berättelse.
Känner man till trakten där mordet utspelade sig blir läsupplevelsen naturligtvis mer levande. Det är nästan så att Becken-Webbens Redaktion kan räknas till denna kategori utifrån otaliga reportage från området och vistelse utmed Öre älv, både till helg och storhelg.
En fundering gäller bokens titel "Håknäsmördaren". Detta antyder att mördaren kom från Håknäs vilket inte var fallet. En synpunkt i den riktningen inkom till Redaktionen från Ann-Katrin Lagnefeldt. Ann-Katrin, bördig från byn Öre, ser Håknäs som en by likt andra i området. Möjligen kunde titeln ha anspelat på "Håknäsmordet" snarare än "Håknäsmördaren".
Erik Axel Mikaelsson jobbade som kolare för sågen i Håknäsbacken. Familjen Mikaelsson bodde på torpet Gröningen nära Öreälvens utlopp i Bottenviken, en plats som heter Örsten, söder om Strömsör, en grannby till byn Öre söder om Håknäs. Några alternativ till "Håknäsmördaren" vore således;
1. Gröningenmördaren
2. Örstensmördaren
3. Strömsörsmördaren
4. Håknäsbackemördaren
5. Öremördaren
Nr 1 känns fel då grönt uppfattas posivit och mord negativt. Nr 2-4 blir för komplicerade. Den sista Nr 5 låter desperat att mörda för några ören. Således var nog Håknäsmördaren ett rimligt val som Gunnar Sjöberg gjorde.
Bild 2. En kolmila, ett foto ur Hörneå-fotografens Algot Engströms arkiv som Gunnar Sjöberg blev erbjuden till sin bok. Istället hittade Gunnar Sjöberg ett foto av en kolmila från Västerbottens Museum av visa i boken.
Dåtidens kriminalvård är ett av bokens huvudteman. Vad är vård och vad är straff ges perspektiv i boken. Metoder för drygt 100 år sedan hade trots allt en ambition att vårda genom att tvätta bort det kriminella hos förbrytaren. Genom ett inledande år av total isolering i en trång mörk cell, eller sedermera hela tre år av isolering, fick fången tid att bearbeta sitt tilltag och skapa ånger.
Boken berättar att Erik Axel Mikaelsson sökte försoning genom ett religiöst förhållningssätt. Detta följde honom under alla 25 år till den grad att hans bedjande på knä gav märken i cellens golvplank. Erik oroade sig för att dessa märken skulle föranleda bestraffning för åverkan på golvet.
Även fångvårdare, chefer, fängelsepräster och läkare porträtteras i boken. Bland dessa fanns bra och dåliga exempel på yrkesutövning och personligheter. Dessutom fanns medfångar av olika karaktär, bland annat de som mördat för egen vinning och de som mördat för något annat syfte och mål. Ett exempel på den senare kategorin var vänsteragitatorn Anton Nilson, dödsdömd för sprängattentatet på skeppet "Amalthea" där strejkbrytare inkvarterats. Därtill fanns andra samtida fängelsekunder på Långholmen med politisk agitation som brott, bland annat August Palm och Hjalmar Branting. Perioden kring sekelskiftet 1900 var händelserik då samhället omstöptes från det gamla till det nya. Förvisso kan det vara mer passande att säga - från det gamla till det mindre gamla- då det runnit mycket vatten under broarna sedan dess.
Säga vad man vill om boken - men den är ganska ovanlig både i dess skönlitterära karaktär och dess historiska faktaskildring. Livet bakom galler är nog tämligen okänt för flertalet, trots att överfulla fängelser är en högaktuell fråga idag. Mer känd synes TV4-serien "Fångarna på fortet" vara, en glättig produktion som Skribenten inte följer. Fort Boyard var inte ett fängelse utan en militär befästning. Långholmen var däremot byggd som fängelse under mitten av 1800-talet och har idag ett museum som man uppenbarligen behöver besöka efter att ha läst boken om Erik Axel Mikaelsson.
Gunnar Sjöbergs bok känns som en viktig pusselbit i dagens samhälle. Becken-Webben är fri från politik - men ja - boken tål att läsas inte bara av vuxna utan även av unga idag. Man kan fundera kring vilken effekt det hade haft om boken blev obligatorisk läsning i grundskolan. Det meningslösa livet bakom galler och de förlorade åren av sitt eget liv kanske hade gett viktig eftertanke innan man spränger eller skjuter ihjäl en annan människa.
Gunnar Engström, 2024-04-14
Besökare
Hörneå bys hemsida www.becken.se